Voices.

Dagarna blir inte lättar hur mycket man än vill det. Igår vart det att man fick lägga en uppgift åt sidan pga att psyket höll inte, det bara brast. Känslor och frustration bara flög ut ur en. Man känner sig som en 3 åring på nytt. Pinsamt.. Alla andra kan klara det but not me? Blir ju inte lite arg på sig själv. Det är tur man har sin hun som finns där för en även fast man är den gnälligaste bitterfittan i världen. Han är speciell och helt underbar. Kanske inte verkade som jag lyssna på vad du sa men tro mig I did. Bara lite svårt vid dessa tillfällen att se något positivt alls. 

 

 

Kusinen och jag skulle ut och jogga igår, joggade en bit sen var det bara att vi flöt iväg i vårat samtal så tänkte inte ens på vad vi gjorde. Har inte joggat/sprungit sen i somras ungefär. Bara blivit av med alla promenader, cykling, träningscykel och styrka. Men nu känns det som är på G med det igen.

Här är en bild från när lill syrran fixade nagelförlängning på en

Fick ur mig lite texter igen. Man ska väll inte vara så glad att man får de tillfällen men det blir ju något av det:

Tårade kinders vävnad,himlavalvets ilska och helvetets spottande ord. Att mer bli välkomnad är en suddig tanke av frustration. Livets väg har blivit veckad och går ej att strykas rak. Inget kommer aldrig mer bli klart. För hur kan det finnas en bra början när det inte finns någon blottad start.
Elina Andersson ©

Att ljuga för en ängel är den största synd och jag står inte djävulen så nära.
Elina Andersson ©

Dom är där, skriker och river. Tystnar aldrig ner, dom vill att jag ser när jag står där och ber. Kryper ihop som den smutsiga lort man är. Vidrigt och avskyvärt är inget man vill hålla kärt. Du ska tyna med den tid dom säger, tills man står där och sväljer, sin egna tunga. Dom vill att hela ens värld ska gunga.
Elina Andersson ©